Helvetesporten

I helgen var vi i metropolen Arvika för att hjälpa lilla barnet att flytta. Till skillnad från många andra som vi "flyttat" så hade hon faktiskt packat ner i princip allt vilket gjorde att vi blev färdiga ganska snabbt. Hon bor nu på ett studentrum som när vi kom var kalt och tråkigt men som nu är tillpiffat. Lilla barnet hittade massa pengar som hon glömt att hon hade, hur man nu kan lyckas med det? Eftersom hon fortfarande är leksugen hade hon pengaregn en stund innan hon kunde fortsätta att packa upp. Jag hade bokat Scandic (4 stjärnor) och vi checkade glatt in och fick våra plastkort. När något verkar för bra för att vara sant, så är det det! Vårt dubbelrum visade sig vara av samma storlek som ett medelstort badrum. Det innebar att det enda som fick plats i rummet utöver dubbelsängen var mina skor, typ. Det fanns en galge till alla kläder inklusive ytterplagg och den var placerad på dörren, häpp. Skrivbordet bestod av en hörnhylla vilken jag själv har en likadan på landet, där det lagom ryms en värmeljusstake. Till badrummet saknades det dörr och istället fanns en frostad glasskiva som man kunde dra för. Ja, ni ser på bilden...tur att man inte delade rum med nån främling. Det var oxå lite festligt att man nästan kunde duscha fötterna från sängen eftersom det var 30 cm mellan sängen och badrummet. För att ytterligare klaga så kan tilläggas att frukosten var skit. Bara knöggelbröd och bantarmat. Men, men...Vi käkade lunch på ett ställe och där minsann, satt en äkta kändis. Tyvärr inte så känd att jag genast kunde placera honom utan en lång stund med grunnskalle passerade innan han som bor hos mig viskade vem det var. Ni kan ju själva försöka lista ut vem han är om ni ser honom bakom lilla barnet. Lördagskvällen tillbringade vi på det kanske hippaste stället i hela Arvika, nämligen The Roof vilket är en kombo av pub, restaurang och bowling. Ett problem som blev ganska tydligt under helgen var att många hade en & annan kromosom extra ;) Nä, skämt åsido så verkar värmlänningarna vara ett gemytligt folk, dock kan jag bara tänka på Smala Sussie, Pölsa och discopulver (aha, därav antalet kromosomer) när jag hör dialekten.

På onsdag ska vi till Göteborg och vi får väl se vad jag kan störa mig på där.

Återkommer, Tjing

Kalas och skvaller

Nu i veckan fyllde stora barnet 24 år. Vi blir med andra ord mer och mer "jämngamla" vilket känns lite jobbigt. Den stora frågan nu är huruvida (ordvalet avslöjar en del va) jag ska fylla typ 29 eller 30 eller nåt...Jag ska fundera ett tag på det, tror jag. Eftersom vi inte har så stor släkt längre träffades vi som bor inom rimligt avstånd på tårtkalas i dag. Det bjöds på mormors bullar och muffins och en stor marsipantårta från kondiset runt hörnet. Som en del av er vet så har stora barnet en inneboende sedan ett år. Det är en gammal barndomskamrat och dom har samma intressen, som dataspel, slappning och partykvällar på stan. Det är med andra ord som det ska vara i deras ålder. Eftersom jag alltid klagar på deras städning så hade dom fixat till lyan riktigt bra idag. MEN jag tog ett span i sambons rum och ja, se och döm själva. Hur hans flickvän står ut där är en gåta. I fredags var vi hos BFF på party. Vi fick bl.a grillad entrecote, GT och Irish, mums. Dom har fixat en massa hemma det senaste året och har just avslutat tapetseringen i lilla hallen. Näst på tur står deras kök och det ska bli kul att se vad dom gör med det. Nu till lite ogrundat skvaller...En av mina polare som har "järnkoll" på det mesta som händer eller kommer att hända berättade att en tidigare bekant till oss ändrat sin status från gift till ogift på FB, det ni. Han kanske bara ska testa sina vingar, eller så är det en ny kris. Kriser drabbar oss ju alla på ett eller annat sätt och dom flesta tar man sig tack och lov igenom bara lite lagom tilltufsad. Tilltufsad har jag för övrigt varit 2 dagar i veckan med magsjuka. Det är inte fullt lika smaskigt när man måste "äta" maten andra gången, hu!
Snart bär det av till Arvika och det bästa som finns: hotellfrukost.

Återkommer, Tjing

Glädje & sorg

Tyvärr så har de flesta av er mist någon anhörig och vet därför hur jobbigt det är. Nu är det nästan en vecka sedan svärmor till slut fick somna in. Hon har haft det väldigt jobbigt de senaste åren med oräknerliga operationer och krävande behandlingar. Trots detta så har hon hela tiden varit sitt vanliga glada jag med en underbar inställning, nämligen att det alltid finns dom som har det värre...Det är naturligtvis en stor förlust för oss alla och jag hoppas att hon har hamnat på en bättre plats. Nu väntar dock en uppgift som är mycket hjärtslitande och det är att sortera alla saker som representerar hennes liv. Det svåra är att ge bort eller rent av kasta något som man vet betytt mycket för någon annan och jag hoppas att det kommer att gå bra.

Nu till något roligare, trappen med allt vad den innebär är påbörjad. Det stora räcket är på plats och belysningen i trappstegen är monterad. Han som bor hos mig har även börjat att tapetsera och har sågat till de nya trappstegen. Han sa att: det här är fan sista gången jag tapetserar den här jävla trappen! Ni som känner honom vet att detta mindre belevade språkbruk normalt tillhör mig, så då förstår ni hur frustrerad han var. Jag tror nog att han kommer att få ångra de orden i framtiden, för om vi ska bo här lääänge kommer jag absolut att vilja förnya lite då och då. Nu kommer snart mamma o pappa för att ta en fika med mig och lilla barnet. Lilla barnet har varit hemma nästan en månad men i morgon drar hon till Arvika igen. Ja just det, Las Vegas är bokat (3:e gången gillt?)

För er som undrar så köpte vi inte det andra huset. Haha Anna, det kanske var lika bra =) för hur skulle din fattiga toppat det?

Återkommer, Tjing

Nästan vardag

Nu har vi klarat av jul och nyårsafton och har bara en vecka ledigt kvar. Tack igen för alla julkort! Julhelgen har varit lugn och skön med alldeles för mycket mat och många fina julklappar. Vi inledde med favoriten Bingolotto med ungarna och polare. Vinsterna var som vanligt och vi är fortfarande ekonomiskt beroende. Eftersom en klok väninna påpekade att alla inte har råd att fira jul så ska jag inte räkna upp allt som folk fick (men ett smygfoto på en sak). Jag kan dock påpeka att paketspelet höll sig inom en rimlig nivå med ett prisintervall på 20-25kr. Tyvärr visade det sig att Tomten troligtvis var kriminellt belastad eftersom han hade stora barnets ringar...Ja, det kanske inte är så bra betalt för säsongsarbetare i Nordpolen. Allt kan ju naturligtvis inte vara perfekt och i år var det han som bor hos mig som var sängliggande julafton. Han var uppe en kortis och tittade på maten, typ.

En av dagarna innan nyår tog vi en tripp till landet. Som vanligt var det frysgrader inne och vi fick värma både oss och ölen på kaminen. Han som bor hos mig bet i det sura äpplet och lånade en snöslunga av otäcka systern vilket var ganska behövligt eftersom det var nästan en meter äcklig snö. Det skumma var att det trots långvarig istid inte var tjäle i backen under snötäcket, kan tänka mig hur hållfast"isen" är då. Som ni kan se var det trots allt väldigt vackert där ute i obygden.

Alla pratar jämt om att julen är förlåtelsens tid och jag har tidigare varit benägen att tro på det. Tills jag fick ett telefonsamtal från en tidigare väninna som efter ganska lång tid ville ställa saker till rätta i sitt liv. Först blev jag mest förvånad men efter att det gått några dagar känner jag att den relationen får fortsätta att vila i det förflutna, sorry. Jag är i stället tacksam för de vänner och släktingar som jag har omkring mig nu och nöjer mig med det.

De flesta vännerna var för övrigt här på en väldigt kul nyårsfest. Vi hade denna gång temat "tapas" vilket resulterade i en mängd spännande och goda rätter. På bordet fanns bla. Gazpacho, kycklingspett, pizza, heta räkor, oliver, starka korvar Seranoinlindad feta och mycket mera.

Vid 12-slaget hade vi turen att få gå ut i ett ösregn som var så isande kallt att fingrarna domnade. En granne fick gå hem och byta kläder och en annan gäst fick torka kostymen med hårtork. Jag är tacksam att jag oxå hade möjlighet att byta till torra kläder annars hade jag säkert blivit sjuk. BFF kom hostandes ensam med barnen medans Slaven låg hemma och var sjuk. Men eftersom hon har bra pli på honom så var han chaffis både hit och hem. Han hade fixat ett fint bildspel till fasaden och jag tror det var det han ville se, näe vars. Eftersom jag lovat att inte publicera några pinsamma foton från festen så blev det liksom inga kvar. Om någon har nåt som går att visa för allmänheten så skicka det till mig, tack. Eftesom det blev en del folk som sov övernatt så var det ett slitet gäng som halvlåg i sofforna här igår. Detta gällde dock inte tonåringarna som istället låg kvar i sängen tills det nästan var dags att åka hem.

På snickerifronten står trappan på tur...fortfarande. Han som bor hos mig har hamnat i någon form av förlamning som bryter ut så fort han närmar sig den. Nu har han till sitt försvar lagt många timmar på rensning i Kisa. Som tur är har otäcka systern med familj varit till hans hjälp och även lilla barnet vid ett tillfälle. Vi har naturligtvis oxå hälsat på svärmor och träffade då också vid ett tillfälle hennes kompis Sven. Han är en sån där underbar polare som alla önskar att dom hade. Snäll, hjälpsam, omtänksam, underhållande och ett jättebra stöd. Blir nästan lite avis...

Återkommer, Tjing