I helgen var vi i metropolen Arvika för att hjälpa lilla barnet att flytta. Till skillnad från många andra som vi "flyttat" så hade hon faktiskt packat ner i princip allt vilket gjorde att vi blev färdiga ganska snabbt. Hon bor nu på ett studentrum som när vi kom var kalt och tråkigt men som nu är tillpiffat. Lilla barnet hittade massa pengar som hon glömt att hon hade, hur man nu kan lyckas med det? Eftersom hon fortfarande är leksugen hade hon pengaregn en stund innan hon kunde fortsätta att packa upp. Jag hade bokat Scandic (4 stjärnor) och vi checkade glatt in och fick våra plastkort. När något verkar för bra för att vara sant, så är det det! Vårt dubbelrum visade sig vara av samma storlek som ett medelstort badrum. Det innebar att det enda som fick plats i rummet utöver dubbelsängen var mina skor, typ. Det fanns en galge till alla kläder inklusive ytterplagg och den var placerad på dörren, häpp. Skrivbordet bestod av en hörnhylla vilken jag själv har en likadan på landet, där det lagom ryms en värmeljusstake. Till badrummet saknades det dörr och istället fanns en frostad glasskiva som man kunde dra för. Ja, ni ser på bilden...tur att man inte delade rum med nån främling. Det var oxå lite festligt att man nästan kunde duscha fötterna från sängen eftersom det var 30 cm mellan sängen och badrummet. För att ytterligare klaga så kan tilläggas att frukosten var skit. Bara knöggelbröd och bantarmat. Men, men...Vi käkade lunch på ett ställe och där minsann, satt en äkta kändis. Tyvärr inte så känd att jag genast kunde placera honom utan en lång stund med grunnskalle passerade innan han som bor hos mig viskade vem det var. Ni kan ju själva försöka lista ut vem han är om ni ser honom bakom lilla barnet. Lördagskvällen tillbringade vi på det kanske hippaste stället i hela Arvika, nämligen The Roof vilket är en kombo av pub, restaurang och bowling. Ett problem som blev ganska tydligt under helgen var att många hade en & annan kromosom extra ;) Nä, skämt åsido så verkar värmlänningarna vara ett gemytligt folk, dock kan jag bara tänka på Smala Sussie, Pölsa och discopulver (aha, därav antalet kromosomer) när jag hör dialekten.
På onsdag ska vi till Göteborg och vi får väl se vad jag kan störa mig på där.
Återkommer, Tjing
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar